Axel Tallberg

TALLBERG, AXEL

Född 23/9 1860 i Gävle död 8/1 1928 i Solna

Målare, grafiker; vice professor vid Konsthögskolan, skriftställare. Föräldrar: gjutmästaren Carl Erik Tallberg och Kristina Johansson. Gift 1900 med konstnärinnan Greta Kristina Katarina Tallberg, f. Santesson. Fader till konstnärinnan och skriftställaren Lizzie Tallberg.

Efter uppväxtåren – i Falun – antogs Tallberg 1879 vid Konstakademien i Stockholm, varest han kvarstod som elev till 1882. Samma år gjorde han för A. T. Gellerstedt sina första lärospån inom etsningskonsten. De följande 12 åren tillbringade han utomlands och gjorde under dessa år endast något enstaka besök i hemlandet. 1883-85 reste han i Italien, Frankrike, Spanien, Nordafrika och Tyskland. Han synes ha börjat huvudsakligen som landskapsmålare – varvid han särskilt odlat akvarelltekniken – men redan under dessa studie- och reseår riktat sitt intresse mot etsningskonsten, som skulle bli hans egentliga verksamhetsområde (”Begravningståg på romerska campagnan”; ”20 utsikter från Nordafrika”; etsningar 1884 och 1885). Hans önskan att lära sig de olika etsningsteknikerna från grunden föranledde honom att fortsätta sin konstnärliga utbildning för olika grafiker, först vid akademien i Düsseldorf 1885 och sedan i England, dit han flyttade året därpå. Det kunde vid denna tid vara besvärligt nog att få lära sig etsningskonstens olika arter och kemisktekniska metoder, ty bland de invigda förekom en motvilja att dela med sig av yrkeskunskaperna, ett slags frimureri som Tallberg avskydde och själv aldrig hemföll åt. I London kom han i kontakt med den välkände svenske etsaren Axel Herman Hägg, vars porträtt han utförde i en för honom utmärkande noggrann och ganska livfull realism (etsning 1889). Under vistelsen i England bodde han huvudsakligen i Burnham vid Windsor och var där också under en tid verksam som lärare. Utom porträtt och landskap etsade han gärna arkitekturmotiv, t.ex. ”The Round Tower, Windsor”, ”L’église de la nativité, Betlehem” (båda 1888) och folkliga typer, t.ex. ”Skoflickare”, ”Ölprovet” (båda 1892). 1892 invaldes han som medlem i Royal Society of Paint-Etchers and Engravers i London, i vilken förening han 1911 även valdes till hedersledamot.

Tallberg var således väl förberedd, när han från London i ett brev 1893 till Konstakademien motionerade om ”upprättande av en frikurs i etsning och därmed förbundna gravyrmetoder för Akademiens elever och andra för denna konst intresserade. Hr Tallberg utgår från den tvivelsutan mycket riktiga uppfattningen, att Sverige i fråga om nämnda konst och dess olika arter intar, i stort sett, en mycket låg ståndpunkt…. Som hr Tallberg grundlig studerat ifrågavarande konst och är fullt herre över densammas tekniska förfaringssätt, hade Akademien alla skäl att med intresse ta frågan om hand” (ur Akademiens årsberättelse 1894). Tallbergs betydelsefulla initiativ kom att bli en av de viktigaste anledningarna till den grafiska konstens återuppblomstrande i Sverige. Resultatet av hans framställning blev den s.k. Tallbergska kursen, som öppnades i mars 1895 i Konstakademiens då ännu icke fullbordade nya lokaler. Den första årskursen finansierades till stor del genom bidrag från Konstakademien, Föreningen för grafisk konst och Generalstabens litografiska anstalt. Resultatet av elevernas möda, omfattande över 400 blad i olika tekniker, utställdes våren 1896 i Konstakademiens byggnad och under sommaren samma år även i Göteborg (kollektionen finns numera i Nationalmuseums ägo). Efter den första lyckosamma kursen blev emellertid anslagen från Konstakademien sporadiska och mycket knappt tilltagna, och då akademien i regel inte heller kunde ställa lokal till Tallbergs förfogande, förde hans undervisning under de följande åren en tillfällighetsbetonad och osäker tillvaro. Tack vare den egna entusiasmen och offerviljan kunde han dock fortsätta att undervisa ett ganska stort antal elever – huvudsakligen från akademien – i de skiftande lokaler, som han lyckades uppbringa. Till hans tidigare elever hörde Carl Larsson, Albert Engström, Ferdinand Boberg, prins Eugen och Anders Zorn. 1901 gav han en kurs för Konstnärsförbundets medlemmar, och åtskilliga andra sedan namnkunniga svenska konstnärer uppsökte honom under dessa år för att få lära sig i första hand etsning. 1908 beviljades av riksdagen medel till en statlig etsnings- och gravyrskola vid Konstakademien, och i mars 1909 – jämnt 14 år efter den första Tallbergska kursens start – kunde denna börja sin årliga verksamhet med Tallberg som föreståndare och lärare; 1919 utnämndes han till vice professor och kvarstod som sådan i tjänsten till sin avgång 1926. Under dessa år tog intresset för grafisk konst på allvar fart i Sverige, och Tallberg blev lärare för praktiskt taget en hel generation svenska grafiker, bland dem de s.k. Falugrafikerna.

Genom sitt stora tekniska kunnande och sin organisatoriska begåvning var Tallberg nästan förutbestämd att bli en ypperlig lärare i etsning och son sådan framstår han som en av centralgestalterna i den tidiga svenska 1900-talsgrafiken. Som konstnärlig idégivare för sina elever spelade han däremot knappast någon roll; i den mån han överhuvud hade – eller ville ha – ett sådant inflytande, verkade nog hans bundenhet vid den minutiösa realism, som han alltid förblev trogen, snarare hämmande på elevernas kontakter med den nya konst, som under dessa år växte fram i Europa. I ”svensk grafik från tre sekler” har Folke Holmér summerat eftervärldens syn på Tallberg: ”Axel Tallbergs eget konstnärskap präglas främst av hans tekniska kunnighet och hans starka ambition att tillvarataga det grafiska arbetets egna inneboende uttrycksmöjligheter. Han blev inte en betydande konstnär med djupare personlig gestaltningskraft, men åtskilliga av hans blad förråder både fin observation och artistisk balans….. Han kan skildra en tiggargubbe i paltor eller en plirande proletär med imponerande saklighet och äkthet och hans obrottsliga respekt för det minutiösa hantverket framlyser alltid som något försonande i prestationer, som annars inte skulle betecknas som särskilt märkliga som konstskapelser. Hans egentliga storhet låg i pionjärarbetet som handledare och propagandist för grafikens självständiga plats i konsternas rad. Han blev därvidlag en verklig murbräcka i kraft av sin praktiska idealism och sin obestridliga organisationstalang.” Bland de grafiska blad Tallberg utförde efter återkomsten till Sverige kan nämnas den stora etsningen av Bamborough Castle i Northumberland (1905) och en rad porträtt: Oscar II (mezzotint 1897; ett ex i Musée Bernadotte, Pau), Bellman (efter J.F. Martin), Topelius, Tolstoj, Ibsen m.fl. etsningar från 1900-talets första år. Han var representerad på Grafiska sällskapets retrospektiva utställning på Konstakademien 1911-12, samma förenings utställning i Malmö museum 1912 och deltog i Föreningens för grafisk konst portföljer med inalles 10 blad.

Tallberg var även publicist och utgav vid sidan av sin pedagogiska verksamhet flera tekniskt betonade skrifter: ”Några ord om etsning och andra konstnärliga gravyrmetoder” (1912), utkommen i en andra, omarbetad upplaga med titeln ”Om etsningar och andra konstblad” (1917), vilken sedan omtrycktes i ”Vår moderna konstgrafik” (1920), som dessutom innehåller Tallbergs översikt av etsare och konstgravörer i Sverige 1895-1920 – huvudsakligen hans egna elever – och hans korthuggna redogörelse för den ”Tallbergska kursens” 14-åriga tillvaro 1895-1909. Vidare utgav han ”Om måleriets och färgernas kemi” (1915) samt två konstnärsmonografier: ”Knut Ander” (1913) och ”Zorn. Hans barndom, ungdom och studieår 1860-81” (1919). Han medverkade också som journalist och illustratör i tidningspressen. 1895-96 redigerade han en egen veckotidskrift, ”Förgät-mig-ej”, från och med 1902 var han korrespondent för den engelska tidskriften ”The Studio” och som konstkritiker medarbetade han bl.a. i ”Nya Dagligt Allehanda”.

Tallberg var medlem av Svenska konstnärernas förening och av Konstnärsklubben i Stockholm. Han är representerad med etsningar i bl.a. Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och Västerås konstförenings konstgalleri.

Litt.: J. Nordling, ”Axel Tallberg och hans etsarskola” (i ”Idun”, nr 42, 1905). – A. Gauffin, ”Konstverk och människor” (1915). – ”svensk grafik från tre sekler”, red. Av H. Sallberg och G. Jungmarker (1957). – ”Grafisk konst i vår tid. Med bidrag av Sven Barthel, Jurgen von Konow, Harald Sallberg” (1958). – S. Karling, ”Axel Sjöberg” (Sveriges allmänna konstförenings publikation, LXIX, 1960).

Allhems: Svenskt Konstnärslexikon 1952, J. T. A.

TALLBERG, GRETA Kristina Katarina

Född 2/7 1879 i Stockholm

Grafiker. Föräldrar: medaljgravören Bror Axel Santesson och Zelma Kristina Elisabet Sjöberg. Gift 1900 med konstnären och skriftställaren, vice professor Axel Tallberg. Moder till konstnärinnan och skriftställaren Lizzie Tallberg.

Tallberg som lärde sig etsa för maken, utförde vid början av 1900-talet ett fåtal blad med landskaps- och stadsmotiv.

Allhems: Svenskt Konstnärslexikon 1952, B. O.

TALLBERG, LIZZIE

Född 16/11 1903 i Stockholm död 16/8 1960 i Stockholm

Målarinna, tecknare; skriftställare. Föräldrar: konstnären och skriftställaren, vice professor Axel Tallberg och konstnärinnan Greta Kristina Katarina Tallberg, f. Santesson. Ogift.

Sin utbildning fick Tallberg i Stockholm vid Tekniska skolan, Blombergs och Welamsons konstskolor samt för I. Grünewald; samtidigt utbildade hon sig till sångerska. På 1930-40-talen var hon flitigt verksam som bokillustratör men framför allt som porträttmålarinna. Hon medverkade också i pressen med sagor och berättelser, illustrerade med hennes egna teckningar. 1940 hade hon en separatutställning i Gummesons konstgalleri i Stockholm. I mitten på 1940-talet drabbades hon av en svår invalidiserande sjukdom, som omöjliggjorde all konstnärlig verksamhet.

Allhems: Svenskt Konstnärslexikon 1952, B. O.