NYMAN, HILDING Elof

f. 8/3 1870 i Göteborg d. 8/8 1937 i Stockholm

Målare, tecknare, grafiker. Föräldrar: svarvaren Carl Nyman och Karolina Christianson. Gift 1905 med Edith Maria Mercedes Küsel. Fader till konstnären Per Olof (Olle) Nyman.

Tidigast studerade Nyman hos den amerikanske konstnären W. L. M. Pendleton i Örebro 1892-93, var senare elev hos Richard Bergh 1898-99 och vid Konstnärsförbundets målarskola 1900. Han fick sin grafiska utbildning hos Axel Tallberg och stod i elevförhållande även till Zorn under en vistelse i Mora 1911. Han företog åtskilliga studieresor, bl.a. till Tyskland, Holland och Belgien (1901). Nyman deltog bl.a. i Konstnärsförbundets utställning i Stockholm 1902, utställningen ”Svensk konst” i Hälsingborg 1903, Konstföreningens för södra Sverige utställning i Lund 1911, ”Baltiska utställningen” i Malmö 1914, ”Erste Internationale Kunst-Ausstellung” i Leipzig 1914, den svenska konstutställningen på Charlottenborg i Köpenhamn1916, ”Svensk grafik 1912-19” i Konstakademien 1919, ”Svensk konst” på Valand-Chalmers i Göteborg 1923, ”Nutida engelsk och svensk grafik” i Konstakademien 1927 samt flera av Grafiska sällskapets utställningar.

Nymans produktion som målare är relativt begränsad och omfattar landskap och folklivsskildringar från Dalarna och Uppland liksom en rad porträtt. Han arbetade här i en traditionsbunden 90-talsstil. För hans grafiska arbeten har särskilt kontakten med Zorn varit av stor betydelse. Även här dominerar folklivsmotiven, scener från insjöstränder, fäbodsliv och lantbruk utförda i etsning och torrnålsgravyr, som i sin form närmar sig Zorns eleganta och suggestiva impressionism. Bland hans arbeten märkes ”Självporträtt”, ”På skidor”, alla etsningar. Mera känd blev Nyman emellertid som skämttecknare och han var i den egenskapen mångårig medarbetare först i ”Strix” (1897) och sedan i dagspressen, ”Dagens Nyheter” 1901, ”Svenska Dagbladet” 1905 och ”Stockholms-Tidningen” 1913-15. Hans drastiska anekdoter, vars ämnessfär ligger nära Albert Engströms, är illustrerade i en kraftfull, ibland elegant syntetiserande tuschstil. Även som bokillustratör och exlibris-tecknare var Nyman verksam, bl.a. utförde han illustrationer för Per Hallström, ”En skälmroman” (1906) och Felix Körling, ”Kisse Misse Måns och andra visor” och densammes ”Wia, Wua Wampa” (Barnens stora julkalender 1913 och 1915). Han utgav 1908 en egen teckningssamling, ”Kruspersilja och sillsallad”.

Nyman tillhörde Svenska konstnärernas förening, Konstnärsklubben i Stockholm och var skattmästare i Grafiska sällskapet 1919-27. Han är representerad i Nationalmuseum, Zornmuseet i Mora, Uppsala universitetsbibliotek samt Göteborgs och Östersunds museer.

Litt.: S. Strömbom och S. Lundwall, ”Dalarna i konsten” (1937). - ”Svensk humor under 100 år”, red. Av P.-E. Lindorm (1948).

Allhems: Svenskt Konstnärslexikon 1952 E.L.